Förslaget om ny vapenlag

Den 17/2 2026 presenterade regeringen sitt förslag till ny vapenlag (Prop. 2025/26:141). I förslaget ingår bland annat följande förändringar:

- Kravet för innehav av enhandsvapen ändras från synnerliga till särskilda skäl.
- Femårstillstånden (vapenlicenser tidsbegränsade till fem år) för enhandsvapen avskaffas.

Bägge dessa förslag är de två enskilt viktigaste kraven som Svenska Pistolskytteförbundet har haft vad gäller svensk vapenlagstiftning under de senaste 20 åren. De ingick också i de tillkännagivanden som Tidöpartierna lade i riksdagen innan man bildade regering. Det är alltså en mycket stor framgång för oss att regeringen nu går fram med dessa förslag.

De ”synnerliga skälen” (en term som odefinierad hamnade i vapenlagen år 1934) har från omkring 2010 använts av polismyndigheten av och till för att neka licensansökningar på ytterst godtyckliga sätt. Det beror på att begreppet ”synnerliga skäl” i övrig lagstiftning är ett juridiskt kraftuttryck, som innebär att det som kräver ”synnerliga skäl” i princip inte ska tillåtas alls. Med detta som utgångspunkt kunde polismyndigheternas tillståndsenheter här och var lokalt (och inte sällan med fullt medhåll i domstolarna) neka licensansökningar på det mesta. Att detta var ett orimligt förhållande har regeringen nu insett och väljer att ersätta ”synnerliga skäl” med ”särskilda skäl”, ett juridiskt mycket mildare uttryck. Man väljer dessutom att indirekt definiera de särskilda skälen som de som funnits i vapenförordningen sedan lång tid: ålder, vandel, behov och skjutskicklighet. Förändringen innebär också att de hundra- eller tusentals domar från landets domstolar som hänvisar till vapenlagstiftningens ”synnerliga skäl” blir obsoleta, och därmed inte kan användas som prejudikat för kommande domstolsutslag. Detta är utomordentligt bra för svenskt pistolskytte.

Vad gäller femårslicenserna är det som sagt en stor framgång att de nu avskaffas. SPSF har krävt detta i mer än 20 år. Det var femårslicenserna i kombination med de ”synnerliga skälen” som gjorde att polismyndigheten i Västra Götaland runt år 2010 kunde börja avslå licensansökningar till höger och vänster, genom att tolka de ”synnerliga skälen” extremt restriktivt när femårslicenser skulle förnyas. Det spred sig sedan som en löpeld genom övriga delar av polismyndigheten. Eftersom en femårslicens alltid går ut ett visst datum gav det aktivistiska tillståndsenheter mängder av tillfällen att avslå licenser på löpande band.

Licenser för enhandsvapen kommer nu alltså att bli icke tidsbegränsade, precis som de var innan år 2000. Regeringen vill dock införa ett ”tillsynsförfarande” för dessa licenser, och det är inte säkerställt vad detta kommer att innebära. Regeringen har emellertid slagit fast att ett ifyllt och inskickat föreningsintyg (motsvarande det vi använder idag) normalt ska räcka som fullgott underlag till denna tillsyn och inte överprövas av polismyndigheten. Om polismyndigheten inte genomför tillsynen, kommer inte licensinnehavaren att drabbas eftersom licensen inte är tidsbegränsad. Detta är en enormt stor fördel jämfört med dagens läge.

Men för att detta ska fungera måste skytterörelsen komma överens med polismyndigheten om vad våra föreningar ska intyga i föreningsintyget. Därför kommer polismyndigheten i närtid att få ett regeringsuppdrag om att tillsammans med skytteorganisationerna definiera begrepp som behov och aktivitet etc. Regeringen skriver här uttryckligen att föreskrifter om aktivitetskrav ska vara ”relevanta, anpassade efter skyttesportens faktiska förutsättningar och inte onödigt betungande”. Tillsynen ska hur som helst inte gälla icke tidsbegränsade enhandsvapentillstånd från tiden före år 2000.

Hur betungande tillsynen kommer att bli kommer att avgöras i dialog mellan skytteorganisationerna och polismyndigheten inom ramen för detta regeringsuppdrag. Regeringsuppdraget om detta ska inte redovisas förrän i januari 2027, vilket innebär att innan dess kommer vi inte vara säkra på att ”femårstillsynen” blir en för vår del acceptabel sådan.

Orsaken till att regeringen tycker sig behöva införa denna femårstillsyn i sig är något oklar. Man skyller på EU:s vapendirektiv, som kräver femårskontroller för vapen i den så kallade klass A (där vissa gevär och pistoler ingår om ett särskilt stort magasin är insatta i dem). Men många enhandsvapen (t ex alla revolvrar) kan inte ingå i klass A. Svensk vapenlagstiftning har dock alltid haft både vandel och ”behov” som nödvändig grund till vapenägande. Upphör behovet av något skäl – vilket även gäller jaktvapenlicenser eller andra icke tidsbegränsade licenser – så kan licensen dras in redan nu. Det faktum att alla licensierade skyttar så gott som varje dag samkörs mot polisens olika brottsregister är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att licenserna ska få behållas; även behovet måste kunna beläggas.

Varför har då regeringens vapenlagsförslag fått så mycket kritik på sociala medier, också från pistolskyttar? Ett kvardröjande problem för regeringen är att vapenlagsförslaget på andra områden var baserat på den utredare som genomförde den senaste vapenlagstutredningen. Mycket av det som varit allra mest negativt för jakt och skytte i Sverige i tidigare versioner av regeringens förslag emanerar från denna utredning (SOU 2024:31). Hit hör t ex förslaget om konfiskation av AR15-vapen och den s k ”ventilen”, en gummiparagraf som skulle ha gett polismyndigheten möjlighet att neka licens för vilka vapen som helst som av myndigheten definierats som ”särskilt samhällsfarliga”. Nu har regeringen, efter hårt arbete från den samlade jägar- och skytterörelsen i Sverige, strukit just dessa förslag. Men att de var kvar i förslaget ända fram till regeringens lagrådsremiss i december innebar att en misstänksamhet mot regeringens förslag överlag grundlades bland många skyttar och jägare. Därutöver genomsyrades utredningen av den s k läckageteorin, som hävdar att ”alla illegala vapen har en gång varit legala i Sverige”. Detta är nonsens; både polisen och politikerna vet att det inte förhåller sig så. Legala vapen används extremt sällan i illegala sammanhang. Men Örebromorden i februari 2025 gjorde att regeringen, som utåt säger att läckageteorin inte stämmer, i lagförslaget ändå valde att behålla formuleringar – främst vad gäller AR15-vapen – som tyder på att man ändå tror på den. Detta kan ha bidragit till skytte- och jägarkollektivets misstänksamhet mot vapenlagsförslaget. Sådant är mänskligt, men bör inte överskugga de faktiska framgångar det svenska pistolskyttet faktiskt haft inom ramen för förslaget till ny vapenlag. Mycket arbete återstår dock innan vi är klara med en ny och rimlig svensk vapenlagstiftning.